Mitt i smeten

I går marscherade tusentals demonstranter från Senatstorget till Riksdagshuset. Många var högljudda. En del skrattade. Andra grät. Och många plakat följde med ovanför folkmassans huvuden.

Nyt on pakko! Nu är det dags! Många har nog redan förstått allvaret i kampen om en grön framtid — men inte tillräckligt många och definitivt inte politikerna. Kanske de har erkänt att ett problem existerar men mycket snack och lite verkstad som man brukar säga.

Förutom med de tusentals (sådär 8 000) andra gick jag marschen tillsammans med Anna och Merethe. Det som vi mest talade om var klimatångesten. Den är äkta och den är tung men efter att vi noterat detta fortsatte vi att fundera på vad vi ännu kunde göra för klimatet.

”Klimatångest är våndan av att man tycker att man själv och politikerna inte gör tillräckligt. All ångest försvåras när man känner att man inte får tillräcklig respons på sitt problem.”

Så säger psykologen Panu Pihkala i en intervju med HBL. Vi måste fortsätta göra gröna val på individnivå men vi behöver verktyg och politiker som hjälper oss att göra dem mera ambitiösa. Demonstrationens brandtal hölls av Petra Laiti, ordförande för sameunga, som praktiskt taget skällde ut politikerna för att inte bara göra för lite utan även för att ta fel beslut. Hon vände sig många gånger mot politikerna och gav dem jäkligt tunga dumstrutar (obs inte verkliga). Om du vill kan du läsa talet här. I slutet av talet vände hon sig dock mot demonstranterna och ropade ”men kära publik, hör ni mig?”. Och det gjorde vi för applåderna och heja-ropen var 8 000 gånger starkare än buropen som politikerna fick utstå — och det säger rätt mycket.

em>

Ljud högt, o dyra ord — som Runeberg skrev — för nu är det dags att vi tar hand om vårt land vars strömmars brus, bäckars språng, den mörka skogens dystra sus vi älskar.

Själv kommer jag dämpa klimatångesten med att fortsätta göra så medvetna val min livssituation tillåter. Eftersom jag bott i allt från liten by till större städer — i olika länder — kan jag intyga att dina möjligheter till gröna val långt är bundet till var du bor. Tillbaka i Helsingfors har jag till exempel börjat köpa så mycket mat som möjligt från matsvinnsbutiker och appar varifrån man ”räddar” mat. I dag var jag till Wefood och handlade en full kasse mat för endast åtta euro.

Här en panna med kål som med sin hetta påminner dig om temperaturhöjningarna, medan ingredienserna lämnar endast ett litet klimatavtryck. Alla grönsaker är givetvis inhemska, och de ingredienser som inte är inhemska så är ekologiska. Förutom fisksåsen.

Stekte rödkål tillsammans med pumpa, lök, vitlök, het chili, gurka och ekologisk rökt tofu. Kryddade med gurkmeja, rökt och het paprikapulver och nymald peppar. Smakade till sist av med fisksås och soya. Serverade med lite yoghurt (för att balansera hettan) och färska örter.