Mitt i smeten

Som fortsättning på föregående inlägg, i ”borta bra men hemma bäst” anda, blir det inget mindre än bröd. Och det finns inget som luktar mera hemtrevligt än när rykande färskt bröd tas ur ugnen.

Förut när mommo ännu levde luktade det alltid färskt bröd i deras hus när regnet öste ner. I Österbotten finns det nämligen inga lata dagar. Alla väder ska tas till vara på. Och då menar man inte att ligga och mysa med en kopp kakao och en rulle film.

Okej kanske det är en liten överdrift. Visst vet vi österbottningar också hur man tar det lugnt. Men hemma hos oss är brödbak någonting som ger en lign själ, på samma gång som man får något gjort. Och det finns ju alltid något att göra om man råkar bo på en gård full med saker att ta hand om och skörda.

Det här brödet slängde jag ihop, medan mammas surdegar grodde för att bakas av dagen därpå. Vi var helt enkelt tvungna att ha nybakt bröd. Kanske på grund av den gamla vanan med bröd i kombination med regn.

ZUCCHINI- & HAVREBRÖD

Lös upp jästen med vattnet. Tillsätt saltet och psyllium, och oregano ifall du vill att brödet ska påminna dig om pizza. Rör därefter i den rivna zucchinin, utan att pressa ur vätskan. Arbeta in mjölet lite i taget och låt jäsa ca en timme. Den här degen är av en lösare variant, och går därför lättast att fördela på en långpanna, till en tjocklek mellan en och två centimeter. Skär i passande ruto och låt jäsa ytterligare en halvtimme, och grädda sedan på 175 grader varmluft i ca 30 minuter. Tiden beror på din ugn och tjocklek på brödet. Jag misstänker att man kunde skippa andra jäsningen, om man inte orkar vänta.
Frys ner ifall du vet att du inte kommer äta upp det inom de närmaste dagarna.

Gott med tunna skivor zucchini, ost, sallad och ägg. Och kaffe förstås. Nu gjorde jag en tjocklek som påminner om ett ruisleipä. Det här eftersom jag tycker om att kunna halvera till tunnare brödskivor, ifall man känner för det.