Mitt i smeten

Insnöad i New York satte vi och diskuterade huruvida en skål eller en tallrik är det bästa kärlet för mat. Daniel valde tallriken medan Suzanne och jag ansåg att skålen är en klar vinnare. Det här är en vild gissning, men tror att de flesta skulle vara på Suzannes och min sida.

Det har alltid tagit mig en stund att nappa på en trend. Det är knappt så att jag förstår varför man vill veta vad som är trendigt. Kanske för att jag vet vad jag tycker om, eller så är det bara tröghet. På samma gång kan ”nappa på” betyda att låta sig luras, så kanske jag bara inte är lättlurad. En kvinna som jag intervjuade i dag sade att hon inte går längs vägar andra vandrar. Jag väljer den förklaringen.

Ta det här med mat i en skål till exempel, det har tagit mig tills nu att förstå att det här är en trend. Det var i NY som ahaa-upplevelse drog över mig. Utanför otaliga restauranger stod skyltar med menyer som sade ”bowls of…”. Plötsligt insåg jag att det här har jag sett förut.

Så nu har alltså massan förstått att skålen är bägaren av alla andra matbägare. Och dess starkaste kort är trygghet. Du kan kupa händerna runt den och maten hålls oftast inuti dess linjer. Skålen är för de orsakerna också det bästa sättet att servera en soffmiddag. Och vad är mera värmande än en sådan?

Sedan handlar skåltrenden om annat än bara formen. Innehållet ska vara nyttigt, och allting började med färggranna smoothieskålar. Men plötsligt skulle varje måltid finnas i en skål. Balanserad kost som ska vara tröstande, näringsrik och lättsmält.

Även om jag till mångt och mycket håller med den här trenden så är det just det. En trend. Och ärligt talat är den på gränsen till komisk. Behöver vi verkligen vägledning i valet av måltidskärl? En skål har alltid varit praktisk och värmande. Och ibland är alternativen helt enkelt opassande. Punkt slut. Och inte för att någon trendig matbloggare säger det.

Eftersom den här bloggen inte är så värst trendig kan jag dela med mig av några skålar av mat… Också eftersom de kom till innan jag förstod att det var trendigt.

Det här är en skål med massa asiatiska delikatesser: Misobuljong. Svarta risnudlar. Svampar (enoki, shii-take, kejsarhatt och ostronskivling) frästa med ingefära, lök, soya, lite honung och sesamolja. Mangold och morot fick ligga i den varma buljonen några minuter innan servering och på toppen av skålen lades ett soya ägg (se recept). Vida sidan hade vi grönkålschips och knaprig vitlök.

Soya ägg
Koka så många ägg i så många minuter enligt hur fast gula du önskar (5–13 minuter). Koka upp cirka en dl japansk soya, och låt koka över medelvärme några minuter tills den tjocknar något. Låt de skalade äggen rulla runt i soyan tills de är täckta. Jag hade inte tillräckligt med tålamod så lyckades inte få en jämn färg.

Nästa dag åt vi upp de svrta risnudlarna tillsammans med mangolden, som marinerades med soja, ingefärasaft och sesamolja tillsammans med stjälkselleri och gurka. Och sist men inte minst rörde jag snabbt ihop en tonfiskröra – även med asiatiska smaker.