Mitt i smeten

I år har jag lärt mig att den bästa erfarenheten kommer från att följa vad som känns rätt, och som de sade i ljudböckerna från barndomen så är det nu dags att vända blad igen. Efter lite magknip och ett besök hemifrån sade jag upp mig från jobbet och beslöt att åka hem till världens bästa ö Replot. 

Det har varit ett år fyllt med lika många upp som ner, av vilka jag aldrig kommer att ångra trots hur tunga en del har varit. När jag flyttade till Prag såg det ut som jag hittat kärleken plus att staden gav sig ut för att vara en guldgruva för en kock. Inte givetvis i form av pengar men i möjligheter. Så när kärleken gick i kris kunde jag ännu hänga kvar i denna yrkesdröm. Och jag hade även bra kompisar som råkade ha ett ledigt rum till godo i Prags mysigaste stadsdel.

Jag fortsatte att älska staden en stund och när de första träden började blomma så fick jag ett erbjudande att jobba som kock i restaurangen jag drömt om ända sedan jag anlände. Sansho blev ännu ett bevis på att Prag var möjligheternas stad. Kunde inte riktigt fatta att jag jobbade för en av stadens bästa restauranger, där till och med Guy Ritchie äter! Men så kom verkligheten emot och Prags restaurangbransch började visa sina mindre smickrande sidor.

Det kan hända att det är en bortskämd nordbo som talar men här är det många arbetstimmar som går obetalda. Visst är levnadskostnaderna också lägre men då gäller det att stanna innanför Tjeckiens gränser för att kunna leva på annat än nudlar. Så sakta men säkert började min realistiska sida hinna ifatt och jag förstod att här finns inga pengar att spara i hopp om att någon dag kunna öppna eget.

Men om man bortser från de tunna plånböckerna här var det slutligen det hårda klimatet som förvandlade kärleken för staden till hatkärlek. Och det var det här jag sade åt chefen för en vecka sedan – ”I’m sorry, I still like Prague but I also hate it and that’s why I have to go back north”. Sedan fanns det också andra orsaker. Så som att sjukvården inte är den bästa och speciellt inte om du har en kronisk sjukdom.

Så när de vackra byggnaderna förvandlades till endast några betongklumpar, som bara avger tryckande hetta, började jag drömma mig tillbaka till havet och skogarna. Det låter kanske lite drömskt men det bryr jag mig inte om. Summa summarum har jag under ett år börjat – och avslutat – ett förhållande, en flytt utomlands och två jobb. Sedan minns jag inte hur det hände men lyckades till slut även få en magisteravhandling i handen.

I risk för att avsluta det här inlägget som det vore ett tal är det alltså dags för mig att börja säga tack och hejdå till Prag. Har ännu en månad på mig men sedan bär det hemåt, men bara för en stund för i höst är det dags att vända blad igen!

Sist men inte minst ett recept som representerar en liten del av vad jag lärt mig vid Sansho, vilket är en hel del!

LAXSASHIMI, 4 portioner på 20 minuter 

En egen tolkning av restaurangens version av laxsashimi.

• 200 g lax
• Soja
• Ingefära
• Gräslök
• Sesamfrön
• Torkad chili
• 3 msk sesamolja
• 2 msk avokadoolja

Skär laxen i tunna skivor och sprid ut på ett fat. Ringla över soja och dekorera med ”trådar” av färsk ingefära, gräslök, chili och sesamfrön. Här väljer du fritt vad du vill ha för smaker. Exempelvis använder de torkade enbär, men jag ville ha lite hetta så lade istället chili. Hetta upp oljan tills den är rykande het och häll över laxen. Här är det även fritt fram att välja vilken olja, men sesamolja ger en god smak och avokadooljan passar bra till höga temperaturer. Servera med en god sallad med exempelvis avokado, gurka och rädisor.