Mitt i smeten

Tillbaka i Prag och våren har kommit. Vid Fredens torg är gräsmattan redan grön och bänkarna är fullsatta med människor som saknat solen. Men där finns också några andra som påvisar att nya tider är inne. 

Militärpolisen står nuförtiden stationerade med automatiska maskingevär utanför metron och järnvägsstationer. Mestadels ser de inte värst vaksamma ut, men endast närvaron av dem gör luften lite tyngre. Och det blir inte bättre av teckningen nere i metron som föreställer Barack Obama i ”hänga gubbe”–position, och signerad Islamiska staten.

Jag hade planerat att skriva endast om hur våren anlänt till staden, men kontrasten som maskingevären skapar är omöjlig att ignorera. På samma gång känns det inte som man borde vara rädd. Faktum är att Tjeckien hör till de länder i EU som tar emot minst flyktingar. De hör enligt den allmänna opinionen inte till ”deras problem”, och det här argumentet växer nu i och med attackerna i Paris och Bryssel.

Men och andra sidan är det inte rädsla som är den dominerande känslan vid synen av maskingevären. Istället är det den ökade polariseringen som är mest närvarande, och en känsla av att något bara gått snett. Det går inte att sätta fingret på men när jag sitter i metro-vagnen så är tystnaden extra påtryckande när allas uppmärksamhet är riktade till reklamtavlan som nu är klädd med orden Islamic state.