Internationella kvinnodagen. En dag bland alla andra betydelsefulla dagar. Och här är varför: Vi vill fira de framsteg vi tagit i jämställdhetsfrågor, men också diskutera hur vi ska överkomma de skillnader som ännu kvarstår. Exempelvis varför kvinnor många gånger är ensamma vargar i ett professionellt kök.
Nästa gång du besöker en restaurang med öppet kök, iaktta vem som tillagar maten och vem som serverar den. Högst troligen kommer du se män i kockkläderna medan kvinnorna bär servitrisförklädena. Varför är det såhär? Speciellt när det är kvinnan som traditionellt sett ses som ”personen vid spisen”. Och så slog det mig igår att det är just därför som kvinnor sällan eftersträvar en profession som kock.
När en flicka visar färdigheter i köket ses det mera som regel än undantag, och uppmuntras inte att förvandla det här till något mera än en hobby (eller rättare sagt en vardagssyssla). och andra sidan när en pojke har talang i köket ses det här som något extraordinärt och förvandlas till en yrkesbana. Ett osynligt glastak – bland många andra – så att säga.
Men ser man på de rapporterar som levereras med jämna mellan rum, exempelvis The Global Gender Gap Report, är det här något i alla fall Finland håller på att frångå. Vi är inte där ännu, men dagen då könen delar lika på det obetalda arbetet (hemmasysslor) så borde vi kunna se om den här hypotesen stämmer eller inte. Min gissning är att den bevisas sann.
En skön bild från när franska kvinnor kämpade för rösträtt 1935. Nio år senare fick de sin rösträtt, 38 år efter Finland. Inte för att det är en tävling. Bilden tagen från wikipedia.
Tidigare så har jag delat med mig om mina farhågor att jag flyttat till ett land som ligger några steg bakom oss finnar i jämställdhetsfrågor. Nu har jag undersökt saken och upptäckt att så också är fallet, eller rättare sagt 78 steg bakom oss om man utgår från Global Gender Gap Report. Finland ställer sig nämligen på tredje plats bland de andra 145 länderna, medan Tjeckien ligger på pinsamma 81:a plats.
Även om Tjeckien steg 15 platser sedan förra året, så är siffrorna mera utför än jag trott. Värst är det gällande inkomstklyftor och politiskt deltagande. Endast 19 procent av statliga politiker är kvinnor och männen tjänar ännu i medeltal 3700 CZK (137 €) mera i månaden. Det här även om Tjeckien delar första plats, med 25 andra länder, gällande utbildning.
Inte heller har de någon lagstiftning om hur man ska säkra jämställdheten, och ensamma mammor går utan barnbidrag. Och det är det här kanske är den största orsaken till varför utvecklingen går så långsamt, i jämförelse med många andra europeiska länder. Läste en artikel från 2014 i Radio Prague, där man intervjuat genusvetaren Nina Bosničová. Hon säger att man i tjeckisk politik och affärsliv förlitar sig på ”den naturliga utvecklingen”. Det vill säga att om man låter naturen ha sin gång kommer kvinnorna med tiden att ta plats inom politiken och få högre positioner i företag. Jag säger som Bosničová – bullshit! Kanske det borde vara dags att införa kvoter och klättra några steg i jämställdhetsstegen?
Källor:
Här bloggar
Kultur och underligheter på en tallrik. Det är Ebba Håkans tanke när hon bloggar om en remix av samhälle och matlagning. Som kockande journalist erkänner hon sig inte tillhöra någon yrkesgrupp, utan försöker istället kombinera skrivandet och matlagning.