Mitt i smeten

I ett tidigare inlägg skrev jag om hur alla hjärtans dag firades, och lade upp bilder som visade leende människor och mysiga promenader. Men jag lämnade bort delen där kvinnan, som satt vid bordet bredvid oss, satte fingrarna i halsen och lät maten komma upp i wc-stolen medan jag tvättade händerna. Hon hade ätit en sallad och delat en efterrätt med sin kompis. 

Jag minns hur man i högstadiet ofta hade diskussioner om den kommersiella världen, och hur den tvingar människor att sikta mot det ouppnåeliga. Den perfekta kroppen och de perfekta kläderna. Helt enkelt ett perfekt liv med hjälp av ett perfekt yttre. Och slutsatsen av de diskussionerna var alltid densamma, det här måste sluta innan alla dimper ner av en vindpust. Tolv år senare går jag runt i en stad där undervikt är mera regel än undantag.

Man skojar ibland hur kvinnor från östeuropeiska länder gillar att klä sig i korta kjolar och höga stövlar. En dresscode för ett patriarkalt samhälle. Nu menar jag inte upphöja oss nordiska kvinnor till skyarna, vi lider också av ett behov att tillfredsställa andra, men här känns nivån på problemet snäppet högre. Jag kan inte gå en dag utan att se åtminstone fem personer som under min högstadietid skulle ha klassats som anorektiker. Man kunde säga att sjukdomen transformerats till ett ideal.

Innan Prag har jag bott i Vasa, Göteborg och Helsingfors. Skulle jag jämföra de städerna så skulle jag påstå att skönhetsideal var mest påtagliga i Vasa. Så iaf enligt mina erfarenheter kan det inte vara storleken på staden som bestämmer storleken på problemet. Men går det att förklara med graden av jämställdhet? Ju större klyfta mellan män och kvinnor, ju hårdare skönhetsideal.

I skrivande stund kom jag nu på att det här skulle vara ett perfekt ämne för en magisteravhandling. Man skulle göra en jämförelse av länders jämställdhetsnivå och dess reklambilder. Eller varför inte intervjua personerna i fråga, det vill säga befolkningen. 

Tillbaka till kvinnan som låg på knäna och lät middagen åka ner i avloppet. Men även tillbaka till dig och mig. Oavsett om du är kvinna eller man har du gjort val på basis av ditt samhälles skönhetsideal. Men är du kvinna är det mera sannolikt att dessa skönhetsideal drivit dig att göra saker som i ditt logiska tänkande är sjukligt. För enligt de kommersiella skönhetsidealen är mycket som förknippas med att vara mänsklig inte något som passar en kvinna (ex. rynkor, fett, kroppsbehåring, grått hår, ojämnheter och så vidare och så vidare). För män – och andra sidan – kan de här ”skavankerna” likställas med livserfarenheter och deras existens som homo sapiens. 

Att vara nyttig och känna sig vacker är väldigt beundransvärt, för jag tror dessvärre att det är få förunnat. Hälsosamt betyder inte att träna röven av sig och följa de senaste dieterna, och skönhet är så mycket mera än de påhittade idealen. Vi har helt enkelt fått allting om bakfoten. Det är bondförnuft som är sexigt och kanske den mest användbara egenskapen någonsin.

Mat är kul!