Mitt i smeten

Ursäkta för ännu en rubrik med ett främmande hopplock av bokstäver, men försöker hålla mitt nyårslöfte om att lära mig tjeckiska. Så Valentin och Valentina till ära tänkte jag visa hur alla hjärtans dag firades.

Ärligt talat vet jag inte om det var på grund av temadagen som vi träffades för att äta lunch i pojkvännens hemby. Men hur som helst så hade familjen samlats för att äta soppa, rådjur, dumplings och en stor tårta. Väldigt gott och maten var lagad enligt det traditionella tjeckiska köket. Vilket betyder att matkoman som följde var oundviklig.

Det är intressant att betrakta människor hur de kommunicerar runt middagsbordet. Och då är det tur för mig att jag inte kan språket ännu. Det är nämligen den bästa ursäkten för att bara sitta och smutta på vinet, medan man försöker gissa vad de talar om. Det känns också som att det är lättare att se någons personlighet när man inte förstår vad de säger, utan bara kan läsa deras kroppsspråk.

Ännu har jag inte märkt så stora skillnader mellan våra kulturer runt middagsbordet. Maten skickas runt och glasen fylls på, medan diskussionerna blir en aning mera högljudda allteftersom. En skillnad är ändå att jag ibland kan missta en skämtsam diskussion för en mindre vänlig en. Med andra ord kan det låta som att de bråkar, och mitt i allt börjar alla skratta. Det här har hänt mig ett antal gånger, så kanske det är sant som man säger. Ju mera söderut i Europa man kommer – ju fler ord och ju högre volym. För att inte tala om handgesterna!

Det är istället vad som händer efter middagen som skiljer sig från vad jag är van vid. I min bok fortsätter man nämligen en festmåltid med att sitta och vänta ut matkoman, i sällskap av varandra och diverse drycker. Först kommer aktiviteterna, sedan maten och sedan lugnet. Men här dukas tallrikarna bort så fort som möjligt och man går över till nästa aktivitet. I söndags exempelvis tog vi en flera kilometer lång promenad, givetvis med lokala puben som slutdestination.

Men så slog det mig att kanske det inte handlar så mycket om olika länders kulturer. Kanske det handlar om från vilka delar av landet man kommer. Är man urban eller rural? Så eftersom jag kommer från landet betyder det att jag också naturligt kommer att smälta in i de tjeckiska lantliga traditionerna. Detaljerna är olika men i det stora hela handlar det om samma företeelse… Att koka stora grytor av mat, med ingredienser inte långt från din bakgård, och sätta sig ner tillsammans runt middagsbordet. Då släpper man sina vardagliga spärrar och glömmer bort att du nästa dag måste återgå till arbetet.

Har även en teori om hur människor som växt upp på en ö skiljer såg från resten av världens befolkning, men det tar vi en annan gång. Här kommer några bilder från första vändagen i Prag – och den var både urban och rural.

Det här är vad man först förknippar det tjeckiska köket med. En stor knödel (antingen gjord på potatis eller bröd) som på tallriken sedan dränks med sås.

”Nästan som i Finland”, utbröt någon när vi passerade lite vatten. Ville inte vara oartig så höll med och lämnade bort biten att våra insjöar är mycket större. Till slut kom vi fram till…

Puben!

Vändagen löpte utan större väsen i staden, förutom några erbjudande om två drinkar för en och fler par än singlar längs gatorna. Ett amerikanskt förhållningssätt till temadagar hör inte till tjeckernas preferenser.

Sedan någonstans i gränderna vid Old Town Square slank vi in till ett undangömt café och drack billig whisky.