Mitt i smeten

En dag, på bussen på väg till jobbet, kände jag en olustig känsla börja växa i magen. Det som jag dagen före tyckte var charmigt hade blivit fult. Prag och jag kom helt enkelt inte lika bra överens. Då kom jag att tänka på något jag läst under en franska lektion i gymnasiet – de fem stegen som nyinflyttad. 

Smekmånaden. Under det här steget är nykomlingen och det nya landet som nygifta. Allting är nytt, spännande och er framtid ser ut som ett enda nöjesfält. Det här var jag och Prag för någon vecka sedan. I två månader kunde jag se något vackert i allting. Som till exempel folkmassorna av turister som tar evigheter, och några armbågar, att komma igenom. Tänk att de hade valt att besöka min nya kärlek. Även om jag visste att hemlängtan skulle komma så tänkte jag att tjecker och finnar måste vara ganska så mentalt lika för jag verkade komma överens med alla och allting.

Kulturchocken. Läste någonstans en så bra förklaring på vad som händer efter sex till åtta veckor. Du känner dig som ett barn för du blir så beroende av andra människor. Och det här är precis vad jag känt den senaste tiden. Senast i dag sa jag åt min sambo att sluta tala till mig som ett barn. Men sanningen är att jag ibland också beter mig som ett. För när han måste komma med för att översätta, och jag står som ett hjälplöst barn bredvid och förstår ingenting, vill jag bara tvärt sätta mig ner på golvet och skrika ”lär er engelska och sluta se så sura ut”. Under den här tiden har jag också ofta använt uttrycket ”men hemma i Finland fungerar det så här”. Plötsligt så kändes tjeckerna inte alls hjälpsamma och deras uppriktighet kändes bara arrogant.

Ibland känner man sig lite delad

Första steget. Men sen kommer den dagen då du måste sluta tycka synd om dig själv. Du har flyttat till en fantastisk stad, du har vågat göra en förändring och du har chansen att lära dig av människor från en annan kultur. Lite av en ”ta dig i kragen” etapp kunde man säga. Och det är här jag befinner mig nu, även om jag vissa dagar vacklar tillbaka till kulturchocken. Den snabba övergången tror jag har mycket att göra med landet jag flyttat till. Även om generaliseringar hör till saker jag gärna slänger i roskis, så verkar det som tjeckerna är ett folk som sjunger ”kom som du är”. Och som nyinflyttad välkomnar jag deras sätt att tänka. Här är det upp till dig att ta din plats och du får bädda din säng så som du vill ligga.

Än så länge har nykomlingens tidslinje stämt in på min situation. Sen vet jag inte om det är som att läsa horoskop, att man läser in sin egen situation i en generaliserande text. Oavsett så hoppas jag den är till för att brytas, för nästa steg låter inte alls kul. Det kallas mental isolation och går främst ut på att klaga, så pass mycket att du börjar tvivla på valet att flytta. Det nya landet är oförståeligt och du blir snäppet paranoid för alla som kollar på dig verkar tänka ”hon är inte härifrån”.

Istället planerar jag hoppa över till det sista steget, acceptans och integration. Och det här tänkte jag göra genom att ställa frågor, observera och lära mig den nya kulturen. Absolut inte överge min finska identitet, för människor rymmer många intryck, utan skapa en egen remix.

Så dagens recept är det mest traditionella du kan hitta i Tjeckien, men kunde inte låta bli att smyga in en ny färg och ingrediens. I restaurangen serverade jag det här med rödvinssås och pulled duck.

RÖDBETSDUMPLINGS, 4 portioner på 20 minuter (förutsatt du har förkokt potatis och rödbeta)

• 10 kalla kokta potatisar
• 1 medelstor kall kokt rödbeta
• 2–2 1/2 dl idealmjöl (tror inte det här finns i Finland men vanligt vetemjöl går också bra)
• 2 ägg
• salt
• vitpeppar
• kummin (valfritt)

Pressa potatisen genom en potatispress och riv rödbetan fint. Blanda med mjöl, ägg och kryddor. Rulla degen till bollar och koka dem i lättsaltat vatten i ca 5 minuter eller tills de flyter upp till ytan. Det ska vara lite tuggmotstånd i dem och inte falla isär det första du gör när du tar upp dem. Så kör en provboll och lägg till mera mjöl om du tycker den blir för lös. Servera till vad du än vill eller ät dem som de är med smör och rucola.

Dobrou chut´!