Mitt i smeten

Och så började ännu en morgon med att radion skriker ut att klimatmötet i Paris dröjer. Skriker gjorde den på grund av att jag satt på en för hög volym, men själva nyhetens syndabock är någon annan. Frustration blir därför dagens första känsla och jag väljer att skriva det här inlägget.

Sedan jag flyttade till Prag har det hänt flera gånger att föroreningarna visat sig i all sin ”glans”. Det här är något nytt för en som växte upp i Österbottens skogar, och bredvid vatten som gjorde vindarna friska. Så när jag en dag kollade ut genom fönstret, och såg solen lysa igenom dimman, bestämde jag mig för att promenera till jobbet. Men när jag kom ut var dimman något helt annat än den hemma. Istället för att mötas av en frisk och kall luft möttes jag av det motsatta.

Lite panikartat funderade jag om det här är att bo ”mitt i smeten” betyder förorenade lungor och kortare livslängd. Det blev inte bättre av att googla ”pollution in Prague”. Enligt en artikel dör 1600 människor i Tjeckien varje år på grund av föroreningar, och tusentals blir sjuka.

Efter det har jag börjat tänka på föroreningar som ”smutsiga Mållgan”. De är synliga under dagen och går inte att springa ifrån. Chanserna för att det här inlägget skulle få ledarna i Paris att lägga på ett kål är så gott som obefintlig, men frustrationen som växte fram i morse måste ut… Sluta vela och klubba igenom ett klimatavtal – utan kryphål!

Med risk för att låta som en politiker… Recept kommer senare.

Smogen är kanske svår att fånga på bild men den är där. Foto: Stepan Prokop