Mitt i smeten

En väg jag kan välja att gå när jag söker mig hem leder genom en tunnel. Vet inte exakt hur lång den är, skulle gissa på 400 meter. Enda jag vet är att den är 2,7 meter hög och där avskärmas man, åtminstone för en stund, från resten av staden. 

Det är något speciellt med att gå ensam genom en lång tunnel, och i dag snöar det i Prag så tunneln var extra uppskattad när jag gick hem från lunchen. Lite konstigt hur mycket man hinner komma att tänka på bara för att man är omringad av cement. Det här är ett litet utdrag från dagens funderingar.

Vad ska jag skriva om i nästa blogginlägg? Om sanningen ska fram läser jag inte många bloggar och har inte ännu greppat idéen bakom ”nätdagböcker”. Låter kanske lite motstridigt, eftersom jag nu bloggar, men innan varje inlägg funderar jag varför någon skulle vara intresserad av vad jag gör och tycker. Hur gör ens de som lyckas blogga varje dag? Mina fördomar har varit att det är med hjälp av meningslösa ord. Men och andra sidan har väl också struntprat en betydelse. Ordvalet kanske har en lite negativ klang men jag menar det som någonting bra, ingen är ensam om att gå med larviga funderingar och då är det bara bra med forum där tankar får flöda fritt. Så i början av tunneln bestämde jag mig för att helt enkelt skriva om allt jag kommer att tänka på tills jag igen kommer ut i snöyran.

Har jag flyttat till ett manssamhälle? Men i en mörk tunnel är det svårt att komma på triviala funderingar. Först tänkte jag på att tipsa om serien ”Fröken Frimans krig”, som handlar om kvinnornas kamp om rösträtt i Sverige, men istället började jag fundera på hur jämlikt mitt nya hemland är. Som nyinflyttad är man försiktig med att högljutt tycka till, istället observerar man och frågar ödmjukt. Ännu har jag inte fått en klar bild över läget men som feminist känner man sig nog mera ensam här än i Finland. Därför valde jag också att hänga upp planschen ”fight the fabo power” ovanför diskhon.  För tillfället handlar det mest om en känsla men lovar att uppdatera om läget när bevis framkommer.

Borde jag skriva om förväntningar inför det nya året? Så långt hann jag tänka när en man rullade förbi mig i slutet av tunneln. Han stod på ett litet hjul (utan styre) som med ganska hård fart åkte fram utan att mannen såg ut att tappa balansen. ”Wow den var tuff” tänkte jag och så tog tunneln slut.