Ibland händer saker som får en att känna sig så positivt omskakad att man blir rörd till glansiga ögon. Som när familjen skickar påskbilder, och man vet att man snart är hemma med dem. Men så ibland handlar det bara om en drink. Stirred, not shaken.
I New York köpte jag ett martiniglas till en av mina favoritdrinkar. Men min oförmåga att packa slutade i kras, och därav det felaktiga glaset på bilden. Tur ändå att en blandning av Noilly Prat och Bombay Sapphire också smakar bra i andra former av glas. I baren skakar de oftast martini, kanske för att det var så James Bond beställde den, men jag tycker om att bara röra. No fuss men massa smak.
När man anländer vid Oslo flygplats finns en taxfree butik med en försäljare som har de bästa råden. Första gången hjälpte han mig att hitta Nikkas Pure Malt, och nästa gång Noilly Prat. Originalet av alla Vermouth. Och den slår verkligen märket Martini ur dess gängor. Precis som han sa.
DRY MARTINI
Häll vermouth och gin i ett nedkylt glas. Rör om i femton sekunder. Jag brukar röra om med oliven som stadigt sitter på drinkpinnen. Ibland låter jag även några droppar av saften från olivburken åka ner i glaset. Då blir det en Dirty Martini. För den som inte gillar oliver kan man välja att smaksätta med valfritt citrusskal. Kläm på det lite innan bara så aromen verkligen får sippra ut. Någon gång har jag även släppt ner ett fryst hallon.
Sista stoppet innan hemfärden från NY – baren.
Här bloggar
Kultur och underligheter på en tallrik. Det är Ebba Håkans tanke när hon bloggar om en remix av samhälle och matlagning. Som kockande journalist erkänner hon sig inte tillhöra någon yrkesgrupp, utan försöker istället kombinera skrivandet och matlagning.