Mat och intryck från en skrivande kock

i Norge,Tankar och händelser

Gå på tur med en främling

12 jan , 2017, 17.54 mittismeten

 

Det finns inte mycket som slår en bra historia. Speciellt om den berättas av personen som upplevt den. Livshistorier ger perspektiv på den värld vi lever i, och vad som finns utanför våra ramar.

I Norge går man på tur. Frisk luft och rörelse förlänger livet, och ger mera långvariga leenden. Så på söndagen förra veckan tog jag en tur till strandpromenaden med nya kameran runt axeln. Solen i den kalla luften, vattenbrynet, fiskare på bryggan och fåglarna som cirklar över dem skulle bli perfekta motiv för mina amatörbilder.

I smyg försökte jag zooma in på människorna, som även dem var ute på tur längs stranden. En av dem var en äldre man som med sin rullator närmade mig, och intressant frågade om jag lyckades få några bra bilder. Ganska snabbt insåg jag att det här var en man som var stolt över sitt vackra Norge. Bjarne bor dessutom i en av lägenheterna med sån otrolig havsutsikt, så han påminns varje dag han kollar ut genom fönstret.

”Man må smile åt alle når man er ute på tur” berättade Bjarne att kungen sagt i ett tal. Inte svårt att smile en sådan här dag!

Och så efter en stund, när vi beundrat utsikten och fortsatte turen tillsammans, börjar Bjarne berätta om sitt liv. Hans lägenhet var bara några hundra meter ifrån där vi stod, men det var en långsam tur så han hann berätta de stora dragen i hans liv. Som ung hade han varit valfångare vid Sydpolen, borta sex månader om året men kom alltid hem i maj. Självständighetsdagen vill man inte missa. Så som han beskrev 17 maj fick mig att verkligen se fram emot den här dagen. Dans vid bryggan, massa ståhej och alla skolbarn går i tåg.

Vårt samtal avbryts emellanåt eftersom Bjarne verkar känna varje människa vi möter. Han presenterar mig som finsksvenskan, varpå de tror jag är en släkting på besök. Jag förklarar att så inte är fallet, utan att jag endast känt honom tjugo minuter. De skrattar och säger att han har många historier att berätta. Kanske just därför han även arbetat som guide på ett museum i tjugo år.

Under slutet av 70-talet var han övervakare vid ett rederi i Polen. Under de tre åren han bodde där sade han att det var hårda tider, men han fick också livslånga vänner. Vänner som i år hade skickat honom barszcz (polsk rödbetssoppa), vilken han skulle spisa senare efter turen. Det framkom inte många detaljer under vår korta tur, men han verkade vara en frekvent ”turare”, så chansen är nog stor att jag möter honom igen på strandpromenaden.

Just det här mötet inträffade efter veckor då jag ifrågasatt alla mina spontana beslut. Varför har jag lagt så mycket energi på att flytta till ”främmande” länder? Var det värt alla de stundtals förtvivlande kvällarna, då ensamheten gjort sig som mest påmind? Både det kortsiktiga och långsiktiga svaret är ja. Kanske jag svarar nej en svag kväll, men jag har lärt mig mycket. Och senare kommer jag förhoppningsvis ha historier att dela med andra som råkar dela vägen med den äldre version av mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *