Mitt i smeten

Vad gör man i en stad där det finns så gott som ingenting att göra? Bra fråga, och om jag stannar här i Larvik en längre tid kommer jag nog snart kunna skriva en bok gällande den här frågan.

Det hjälper ifall man har en snudd av kreativitet inom sig. Tålamod är också ett plus. Larvik skulle som sagt vara ett perfekt ställe för en fallstudie av vad som händer med människor i en så kallad sommarstad. Där kulturutbudet och sorlet av människor endast sträcker sig från juni till augusti. Men misstförstå mig inte. Det är inte min mening att dödförklara staden nu när löven börjat falla. Här verkar människor ändå nöjda över omständigheterna. Visst klagar de på bristen av evenemang, folksamligar och saker att göra. Men överlag är Larviksborna ett glatt folk.

De skrattar och ler till och med på gymmet! Gissa min förvåning när spinningklassen mitt i allt utbröt i allsång. Här betyder träning svett, men inget blod och inga tårar. En väldigt okänd situation för en finne. Ursäkta mina stereotyper, men ibland är de helt enkelt sanna.

En söndagskväll bestämde jag mig för att gå och plocka svamp efter jobbet. En väldigt dålig idé eftersom det redan hade börjat bli mörkt. Egentligen tror jag att svamparna fungerade som en undermedveten motivation att gå ut och få lite frisk luft. Fick med mig en av rumskompisarna och det hela slutade med att vi undersökte vad som försigår i Larvik när gatorna står tomma…

Det började med en runda i Bøkeskogen, som sedan utvecklades till en så gott som färdig kriminalroman.

Mest hålligång var det på Statoil. Enda öppna butiken på en söndag.

Vi infiltrerade även bingohallen, där den röda heltäckningsmattan dragit in åratal av tobaksrök.

Eller så kan man stanna hemma och mysa med ost och vin, som skeppats över från Sverige av den andra rumskompisen Matilda.

Men bäst är väl ändå att laga mat. I dag lagade jag svart bönspaghetti med ugnsgrönsaker, grönkålschips och en jordnötssmör- och chiliolja.