Mitt i smeten

Alla länder har sina stereotyper. Och om du – otroligt nog – missat vilken stereotyp du tillhör, pröva då på att bo utomlands en stund. Aldrig har jag fått frågan ”var har du kniven” ställt till mig så många gånger förut, och alla verkar tro att jag håller på att dö av värmeslag här. Sedan får vi ju inte glömma vodkan, som hjälper oss igenom de mörka tiderna. Men nu är det dags att ge tillbaka, och eftersom jag tycker om att tolka intryck genom mat tänkte jag undersöka vad tjeckernas mat säger om dem. 

Nöff. Tjeckerna älskar sina grisar i alla former. I skafferiet har man många burkar av rent grisfett, som används istället för smör, och korv smyger sig in i vilken rätt som helst. Förra veckan sade lunchkocken till mig att tjeckerna är vad de äter, det vill säga grisar. Nu vill jag inte anklaga tjeckerna för att bete sig som grisar, men kom ihåg… vi talar om stereotyper. Så när jag föreställer mig några tjecker runt ett middagsbord, högljudda, lite arroganta och utan bordsskick, så gör jag det med ett leende.

Bilden är från när vi var på en traditionell zabijačka (grisfest).

Kvantitet. I helgen fick jag uppleva den största portionen jag någonsin sett på en restaurang. Det var en halv anka, en massiv brödknödel och en stor slev syrad rödkål. Och där har vi den andra stereotypen, tjeckerna tycker om att hålla i sina plånböcker. När en kollega upplyste mig om det här i dag så tändes en lampa. Det här har jag sett förut. I Kroatien i somras kunde man exempelvis urskilja tjeckerna genom att se vem som packat med egen öl, och tagit med den till restaurangen. Kanske det också är därför de sörplar litervis med soppa? Måste dock undersöka om mängd före smak gäller andra domän än köket.

Klunk. Och så kommer vi till stereotypen som tjecker och finnar delar, nämligen alkoholen, men istället för vodka är tjeckerna kända för sin öl. För att på något sätt kunna ge er en bild över hur mycket öl de faktist dricker tänkte jag berätta om några speciella pubar här i Prag. De har nämligen ett sånt koncept att du aldrig får sitta med ett tomt ölglas. Direkt du börjar ana botten kan du vara säker på att det snart står ett nytt glas framför dig. Det löns inte att tacka nej heller, för vill du inte ha öl kan du lika bra betala notan och gå hem. Men vad säger det här om tjeckerna? Den här gången tror jag att jag låter bli att analysera för här finns det en enkel förklaring. De brygger god öl och har gjort det i årtusenden.

Sambon skrattar åt ölpriserna på Helsingfors flygplats. De är bara ungefär 10 gånger högre.

Och så en soppa som passar bra med korv och öl… Gott och billigt!

KÅLSOPPA, 4 – 6 portioner på ca 30 min

• 1 kinakål
• 1 lök
• 3 vitlöksklyftor
• 3 msk smör
• 1,5 msk mjöl
• 1,2 l kött- eller grönsaksbuljong
• 4 lagerblad
• 80 g stark korv om så önskas
• salt och pepper

Skär kålen i klyftor och strimla sedan i 2 cm bitar. De ska inte falla från skeden. Hacka löken och vitlöken. Fräs kål med lök och vitlök i hälften av smöret. Strö över mjölet och fräs igen med resten av smöret. Tillsätt lagerblad och buljong och låt soppan reducera till en tredjedel, i ungefär 20 minuter. Smaka av med salt och peppar, och servera med färsk persilja (eller mejram om du vill vara tjeckisk) och korv som du skivar i tunnare skivor och steker krispig. Använd korv av god kvalitet (det vill säga inte lenkkimakkara). Är du vegetarian kan du ersätta med din favoritvariant av tofu.

Dobrou Chut´!