i Tjeckien,På tallriken,Politik,Salt
För snart en månad sedan deltog jag i demonstrationerna under årsdagen för Sammetsrevolutionen här i Prag. Vad kan man säga, jag ville ta första flyget till Helsingfors men också kasta bort flyttlådorna likt någon som hittat sitt hemland.
Först en kort historisk tillbakablick. Den 17 november 1989 drog studenter ut på gatorna för att ära Jan Opletal, som samma dag – men 50 år tidigare – dödades när studenter demonstrerade mot den tyska ockupationen. Nu var det istället landets kravallpoliser som brutalt slog ner demonstrationen och hundratals skadades. Det som hade börjat som en fredlig demonstration till minne av Opletal växte och studenterna fick följeslagare. Skådespelare och arbetare anslöt sig och man bildade ett Medborgarforum och krävde total återuppbyggnad av det tjeckoslovakiska samhället. Den 29 november hade det kommunistiska partiet mist sin makt och en månad senare valdes Vaclav Havel – icke kommunist – till Tjeckoslovakiens nya president.
Historia har den fördelen att den också kan berätta ett slut, men vad som händer i dag har den fördelen att ingen vet hur det kommer sluta. Eftersom man sällan läser om tjeckiska nyheter så kan det te sig att ingenting händer här. Det vill säga förutom att det bryggs mycket och gott öl. Men efter demonstrationerna 17.11 har jag en helt annan bild över hur det här landet fungerar, och hur folket igen önskar förändring.
Årsdagen för Sammetsrevolutionen är en helgdag i Tjeckien, och meningen är att man ska minnas de studenter som avslutade kommunisternas makt i Tjeckoslovakien. Men det pågår också många demonstrationer, och de här blir större för varje år. I år gick tusentals längs gatorna och skrek ”Miloše do koše” (Miloše till papperskorgen). Nu kanske många frågar sig vad presidenten gjort för att förtjäna det här. För om du inte har ett speciellt intresse för tjeckisk politik har du knappast hört mycket om honom.
En kort tillbakablick. Han är känd för sina fulla uppträdande på tv. Han drar sig inte för att göra stötande uttalanden om sitt eget folk. Och flyktingar, de får också sin beskärda del. Exempelvis sade han tidigare i år att invandrarnas sharia lagar kommer att beröva oss kvinnors skönhet, eftersom de kommer vara täckta från topp till tå. Han noterade dock att en burka kan vara en förbättring för en del kvinnor. På grund av de här uttalanden, och några fler, klättrade tre konstnärer upp på Prag slottets tak för att byta ut flaggan mot ett par röda kalsonger. De ville ”flagga för en man som inte känner skam”.
Så tillbaka till 17.11. En av de platser man besöker den här dagen är Albertov, där presidenten håller ett minnestal. Men i år var inte alla välkomna att lyssna. Kravallpoliser hade spärrat av vägen för de med plakat liknande den ovan – och pro-flyktingar. Alla demonstranter var dock inte oinbjudna. Under dagen pågick också anti-islamistiska demonstrationer, och dessa var tillåtna till Albertov. I sitt tal sade Zeman att de inte borde acceptera att bli kallade nazister, bara för att de är rädda för flyktingar.
Men bland poliserna och demonstranterna gick också män som på kort avstånd observerade och fotograferade. I folkmun kallas de för ”hemliga polisen”, och för många jag talade med verkar det här vara vardagsmat. En känd professor här i Prag berättade att han principiellt inte är emot dem men presidenten är deras högsta chef. Kalla mig naiv men i den här situationen blev jag obekväm. Visst hade jag hört talas om dem men att de var såhär närvarande kom som en överraskning. Att några utvalda män är utsända för att dokumentära fredliga demonstranter känns inte så värst demokratiskt. Även jag blev fotograferad och utfrågad, av män som inte villa avslöja vad de gjorde där. Så med andra ord kan jag inte här med hundra procent säkerhet skriva att det finns en hemlig polis. Jag skriver endast vad jag såg och hörde.
Så hur ska man summera den här dagen? Det fanns mycket blandade känslor i folkmassan, en del hoppfulla och andra uppgivna över den politiska situationen. Många av de jag talade med önskar ett öppnare land för flyktingar och mera synlig demokrati där alla blir hörda. Det talades mycket om polarisering och man saknar sin president Václav Havel, som arbetade för samarbete över de politiska gränserna.
Men i dag finns också en summering i form av ett recept… Lika röd som Zemans kalsonger och perfekt till julbordet.
SNABBGRAVAD RÖDBETSLAX, 4 portioner på 4 timmar
Skär bort skinnet och ta bort eventuella ben (ifall du vill går det också bra att lämna på skinnet). Blanda alla övriga ingredienser och lägg i en påse tillsammans med fisken. Sug ut luften ur påsen och försegla väl. Låt stå fyra timmar i kylskåpet. Torka av laxen, skär upp och dekorera enligt fantasi och säsong.
Dobrou chut´!