Hobbies, eller favoritförströelse som man sa på 1600-talet, hittills inte hört till saker jag identifierar mig med. Aktiviteter javisst, men ingen renodlad hobby. Det vill säga om man bortser från kapsylsamlingen, som lyckades bli relativt stor när kag var liten.
Försöka skjuter ingen hare men man brukar ju också säga att man inte ska ge upp. Så här kommer ett nytt försök – vintage cyklar. Det här är även ett försök till att bota tristessen som existerar i en ”one horse town”. Cykeln plockade jag upp tidigare i dag från grannbyn.
Planen var att cykla hem, men försäljaren gav ett lägre pris ifall jag lovade att ta bussen hem. Han sa att jag hade 25 slingriga kilometrar framför mig, och att jag inte skulle hinna fram innan solen gick ner. Att cykeln är av årsmodell 77 hjälpte inte heller mina argument varför en tur på sadeln skulle vara kul, och smått spännande eftersom mitt lokalsinne är så gott som obefintligt och kartor har alltid sett ut som ett väldigt svårt rebus.
Så jag erkände mig slagen och satte mig på bussen. Busschauffören sa att han förut hade en sådan cykel under sina ungdomsår, och lät den åka med gratis i baggageutrymmet.
Har redan joinat en Facebook sida där cykelnördar köper och säljar delar till vintage cyklar. Nästa steg blir att hitta en rådgivare så att cykeln behålls brukbar. Här är vad jag hittills upptäckt att behöver lite finjusteringar…
Ska hitta en ny och fin dynamo!
Bromsklossarna ska få sig en omgång, så att jag undviker en.
De här två ska få byta plats. Ny del möter gammal.
Här bloggar
Kultur och underligheter på en tallrik. Det är Ebba Håkans tanke när hon bloggar om en remix av samhälle och matlagning. Som kockande journalist erkänner hon sig inte tillhöra någon yrkesgrupp, utan försöker istället kombinera skrivandet och matlagning.