-
Oavsett vilken ålder kommer jag alltid att klappa i händerna, jubla och skutta lätt när första snön faller. För att vara helt ärlig gör jag det när första väderprognosen om snö infaller.
- Några skivor citron
- 1/2 hackad gul lök
- 1 liten morot i mindre bitar
- Tunt skivad pepparrot
- 150g lax
- Salt
- En nypa vitpeppar
- 2 dl Vatten
- En skvätt torr äppelcider (skulle antagligen ha varit bättre med torrt vitt vin men pga av Vinmonopolets helt orimliga öppettider på lördagar så uteblev den)
Det här hände i år när jag befann mig på jobb och reaktionerna var oförstånd. ”Det är för att du inte har någon bil som du kan stå där och le” sa någon. Nej det är sant, jag har bara en cykel från 1977, vilket betyder att jag måste vakna tidigare för att gå till jobbet. Men lika glad är jag för det. Speciellt eftersom Storytel har oändligt med ljudböcker att lyssna igenom.
Och så när jag vaknade i dag, på Svenska dagen, var det vitt ute. Och jag kände mig lite mera hemma. Tyvärr har alla butiker stängt här på söndagarna, och jag hade glömt att handla mat, så det fick bli en svensktalande middag utifrån vad som fanns i kylen. Någorlunda bra – och svenskt – blev det.
POCHERAD LAX 1 portion
Fräs citron, lök, morot och pepparrot snabbt i lite rapsolja. Tillsätt vatten och vin och låta koka upp. Smaka av med salt och vitpeppar, innan du lägger ner laxen och låter den sjuda (inte koka!) under lock i 5–6 minuter.
Åt den med grönkål, som snabbt sänktes ner i kokande vatten, och fint strimlade rotfrukter. Toppade även med en grönkålspesto, som jag hade lagat någon dag innan. Receptet på den hittar du här.
Sedan firade jag snön med varm kakao. Kokade upp en 1 dl kokosmjölk och 1 dl soyamjölk med en kanelstång, några kardemummakärnor, två stjärnanis och några bitar mörk choklad. Det är det som är så bra med varm kakao – man kan komponera en ny varje kväll. Det enda som behövs är ett intresse för att fylla sitt kryddskåp. Nästa gång jag ser saffran ska det inhandlas och åka i nästa kopp kakao. Kanske med lite chili.
Här bloggar
Kultur och underligheter på en tallrik. Det är Ebba Håkans tanke när hon bloggar om en remix av samhälle och matlagning. Som kockande journalist erkänner hon sig inte tillhöra någon yrkesgrupp, utan försöker istället kombinera skrivandet och matlagning.