Mitt i smeten

Jag utesluter antagligen en del läsare genom att säga det här men… bara personer med en kronisk sjukdom kan förstå glädjen i att få nya verktyg (aka ”leksaker”) eller medicin. Lite som att få en ny telefon som förenklar vardagen – plus kanske förlänger ditt liv!

I dag praktiskt taget skuttade jag till apoteket för att hämta ett nytt insulin, som diabetesskötaren kallade revolutionerande. Det är även dyrare än de andra insulinetn så var tvungen att vänta på ett B-intyg från FPA, så jag inte skulle vara tvungen att betala ur egen ficka.

Kort och gott – i kväll firar jag vad som förhoppningsvis ska göra det lite enklare att uthärda det här jag inte ska kalla en sjukdom. Och eftersom jag befinner mig på hemmaplan var den självklara rätten varma smörgåsar, och mammas vin! Den här gången blev det…

VARMA SMÖRGÅSAR MED GRÖNKÅLSPESTO OCH SÖTPOTATIS

Nagga sötpotatisen med en gaffel och lägg den hel i ugnen på 175 grader tills den är mjuk, tar mellan 45 och 60 minuter beroende på storlek.

Mixa alla ingredienser tilm peston slät. Tillsätt mera olja vid behov. Eftersom fetaosten redan är så salt behövs knappast mera sälta, men smaken är som baken!

Bre peston på valfritt bröd och därefter sötpotatismos, som går att kröpa ur under skalet (vilket även är väldigt gott). Det som lämnar över Kan du förvara i kylskåpet. Åtminstone av peston borde det lämna ungefär en liten glasburk. Toppa med tomater och riven ost. Grädda tills osten är lite gyllene, med några grönkålsblad vid sidan om. De här kommer antagligen bli knapriga innan dina smörgåsar, så var på din vakt sände inte blir helt svarta.

Innan osten kommit på är de här smörgåsarna en riktig färgexplosion. Speciellt med de snygga tomaterna från sommarens skörd.

Servera med grönkålschipsen, och smörstekta svampar ifall du vill lyxa till det ytterligare! Släng på några chiliflakes om lite styrka önskas.

Smaklig kvällsmåltid!